Så var vi där igen.
Miljontals tankar snurrar i huvudet, lite mer förvirrat än vanligt då jag till råga på allt är sjuk.
Att återigen vara andrahandsvalet.
När orden inte betyder ett skit för dina handlingar säger annorlunda.
Jag brukar inte vara öppenhjärtig om sådana här saker eftersom alla förstår precis vad och vem jag pratar om när jag skriver sådana här inlägg.
Just nu bryr det mig inte.
Just nu orkar jag inte.

Mitt hjärta skriker efter dig.
Jag kan inte hjälpa det och jag försöker dag efter dag att tysta det.
För jag vill inte, det kommer aldrig att fungera i vilket fall.
Så det lättaste för mig vore att glömma.
Jag hoppas fortfarande att jag gör det.

Jag vet att jag kanske kommer få igen de här orden jag skrivit nu.
Men just nu bryr det mig inte.
Just nu spelar det ingen roll.
Just nu vet jag bara att på ett eller annat sätt måste det få ett slut på dessa jävla tankar.
Jag har ett rätt jobbigt beslut framför mig.