Min första kärlek;

Jag är lite osäker på hur jag ska tolka denna överskrift.
Om det ska va den allra första kärleken så måste jag svara familjen, det är ändå dom som funnits där från första stund och alltid ställt upp och försökt.
Eller om jag ska tolka det som min första kärlek/passion.
Isåfall är det musiken och hästarna.
Eller om jag ska tolka det som kärlek för en människa.

Så jag skriver väl om alla tre.

Min kärlek till familjen;

Min familj består av..

- Mamma Lotta. Förmodligen den starkaste personen jag känner. Jag är så fruktansvärt stolt över henne nu när hon pluggar. Hon pendlar till Sollefteå, tar hand om barn och hushåll, ponnyn och alla aktiviteter.
Lika stolt som jag blir när någon säger hur lik vi är varandra, om än bara till utseende som menas.

Pappa Jan. Vi drar väldigt sällan jämnt. Men om man behöver pepp och råd så är han rätt person. Han har en förmåga att få mig att vilja bevisa mig, att vilja göra bättre för att visa honom ;) Pappa är också en person som jag är stolt över. Hans förmåga att vara pedagogisk och omtyckt.

Lillebror Kevin. Min hockeystjärna. Pojken som får mig stå i en kall ishall timme efter timme för att se när han och laget spelar. Jag skriker mig hes, får huvudvärk och åker bil bara för att se honom stå på isen för att han är så jävla bra! Vi drar inte heller jämnt alla gånger men vi vet vart vi har varandra.

Lillebror Julian. Min andra hockeystjärna. Min lilla målvakt som jag är så fantastiskt fascinerad av. Dessutom är han den i min familj som jag nog har djupast diskussioner med eftersom att han verkligen står för det han tycker och säger även om det är fel ;)

Lillasyster Alva. Henne har jag nog mest gemensamt med av syskonen. Vi är också mest lik varandra i sättet. Denna älsklingssyster delar jag både hästar och sångintresse med. Och vi har nog som allra roligast när vi är i stallet och busar med ponnyn och hästen.


Min kärlek till hästarna, vännerna och musiken;

Utan hästarna, vännerna och musiken hade jag inte varit där jag är idag.

Utan mina fantastiska hästar hade jag aldrig haft någonstans att ventilera allt det där jag känt genom åren, I stallet har jag alltid haft en varm häst att gråta ut mot.
Och med deras sinneslugn och gosiga mular har det alltid känts bättre.
Utan hästarna hade jag nog inte haft det förstånd och ledarskap som jag har  idag.

Mina fantastiska vänner (Ingen nämnd ingen glömd) som alltid funnits där för mig hur vidrigt jag än betett mig.
Jag har inte alltid varit en bra vän men ni har stannat hos mig ändå och jag är er evigt tacksam för det, ni betyder så oerhört mycket för mig att jag inte kan beskriva det i ord.


Min första kärlek;

Jag tror ingen kommer bli förvånad på denna kategori.
Jag vet inte ens om jag behöver nämna några namn.
Min första kärlek slog mig i nionde klass, backeskolan.
Ett luciadisco blev en stor förändring i mitt liv och den sitter där än idag. Än idag får han mitt hjärta att hoppa över slag när jag ser honom.
Än idag känner jag mig som den där nyförälskade 15åringen som inte vet hur hon ska bete sig eller vad hon ska säga.
Fortfarande har jag svårt att hantera både känslorna och mig själv i närheten av honom.

Än har den historian inte fått något ordentligt slut varken på det ena eller det andra sättet.
Så från då fram tills idag har det alltid varit honom.
Alltid varit du.
Det är inget jag kan göra något åt utan det är bara att gilla läget.

---

Edit, såg att morgondagen skulle handla om "mina föräldrar" och eftersom att dom redan hamnat med här så får det vara morgondagens inlägg också. =)
Så imorn hoppar jag ev. över 3:an. Beror på vad jag känner för. ;)