Älskade tokskrälle!

Dagen började bra (igår) och jag och Samuel snurrade runt på byn.

Sen skulle jag upp och hoppa Vanessa. Så vi åkte upp, då ser jag att Ådi står konstigt i spiltan. Så jag betraktar henne en stund. När hon ska flytta sig så tar hon sats och kastar sig bakåt för att förflytta all vikt från frambenet.

Blockhalt.

Jag springer ut till ladugården där Carina & Annelie var och frågade dom vad det var för fel på henne. Hon hade varit blockhalt när dom skulle ta in henne så Monia va på väg ut.

Jag springer tillbaka till stallet.

Går in och börjar klappa henne och känner hur tårarna stiger.

Monia kollar på henne och befarar det värsta. Att böjsenan är av.

Tårarna rinner över och jag försöker envist stryka bort dem och andas lugnt.

Monia la bandage och sen skulle vi lura i henne Butta.

Jag tog ut Vanessa för att tänka på annat och hon var jätteduktig.

Kom in och skulle flytta Sassa från spiltan till en box.

Börjar backa henne. Min tappra vackra tjej försökte verkligen allt men de gick tungt.
Morotsbit på morotsbit tryckte jag i henne och bad att hon inte skulle hata mig.

Tillslut stod hon i boxen.

Så skulle jag och Sam fara. Så jag ringer mamma och berättar och då var de något som gick sönder i mig. Började tokgråta.

Grät hela vägen hem. 
Ställde mig i duschen men benen bar inte utan satt i badkaret och tårarna bara rann.

Älskade Sassa, jag var inte redo än. Du som varit så fin de senaste året, aldrig varit i så bra form.

För en månad sedan gjorde vi enkla galoppbyten i vart tredje språng, början till galoppiruetter och hoppningen gick bra.

Du fick inte lämna mig än, jag orkade inte.

La mig i sängen, kollade på mean girls 2, tårarna rann till och från.

Ville inte blunda, ville inte bli göralös, rädd för vilka bilder som skulle dyka upp på näthinnan. Fick ett smärre sammanbrott vid 1-tiden och somnade sedan helt utmattad.

Åkte upp idag och var där med henne då veterinären kom.

Mina farhågor var att dom skulle trycka i henne massa smärtis och sedan låta nödslakt ta henne på eftermiddagen.

Men så blev inte fallet.

Det är minst 4månader konvalecens. Veckor i boxvila, bandage, kylning, smärtis osv. Men med en massa tur ska Sassa bli bra igen. <3

Kände hur knäna började darra och blev helt slut i huvudet.

Just nu är jag helt nollställd. Känner ingenting annat än att jag kan andas igen.

Älskade Sassa, du får inte lämna mig än.

Nu ska jag surfa efter sätt att aktivera henne i boxen. T.ex. petflaskor med morotar i osv.

Finsassa!

Samuel, du är allt för mig!
Du kompletterar mig och gör mig andlös.

Du ställer upp jämnt och jag avgudar dig för det.

Framförallt, älskar jag dig för att du gör mig bättre!
Tack!

<3