Börjar bli dags o sova känner jag.
Inte för att jag är trött längre.
Utan för att jag börjar fundera för mycket.

Skulle jag må bättre av att inte ha vissa personer i mitt liv?
Skulle jag må bättre av att strunta i hur folk mår omkring mig och således inte försöker ta på mig det?

Varför släpper det aldrig?
Alla dom där känslorna?
Alla de där minnena?
Helt värdelöst.

Jag vet att min blogg kanske blir tråkig att läsa med allt mitt trassel. Men hey, det är min blogg som jag använder som dagbok. Att ventilera i.
Får dock skriva av mig mer i den privata bloggen.

And the rest is still to be written