Cause you had a bad day..

2013-10-05 @ 23:21:06 / Allmänt / Kommentera (1) st
A somekind of collage of songs..

It doesnt even matter how how you tried.
Even though I tried it all fell apart.
In the end it doesnt even matter.

And I walk alone
Sometimes I wish someone out there will find me.
I've become so numb.

Suppressed by all my childish fears.
These wounds won't seemt o heal.
When my world is falling apart.
For everything that I can't do.
And all that awaits is regret.

Between the lines of fear and blame.
Somewhere along in the bitterness.
Cause sooner or later it's over.

Idag är bara en sån dag =/ Det går över, det vet jag men det är liksförbannat jobbigt med dessa dagar.

"Borderline, haha ja. Om du tar lite av allt, till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livssti, suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadandehandlingar. Släng allt i en flaska, skaka om, häll ut. Det som är kvar i botten är borderline"

Jag är inte uppmärksamhetssökande, jag är inte ute efter att folk ska tycka synd om mig. Jag behöver ingen klapp på axeln eller tröstande ord. Det jag behöver är att skrika ut demonerna i kroppen, få gråta hopplöst i timmar.
Jag behöver få luft, känna andetagen i lungorna, jag behöver någon som kompresserar ut luften som ligger där.
Jag behöver ett par timmars lugn, timmar vem försöker jag lura. Minuter, sekunder. Bara ett par sekunders vila för att orka ta nya tag. Jag behöver ett par sekunders uppehåll från demonerna i huvudet som äter mig innifrån.

Jag behöver nya ögon, dessa är rödgråtna och ömma.
Jag behöver nya läppar, dessa är sönderbitna och nariga.
Jag behöver en ny hjärna, denna är överbelastad av inneboende demoner.

Ångesten ter sig som en gripklo runt hjärtat, som för varje tickande sekund sluter sitt grepp lite hårdare. Tills den sekund då hjärtat inte längre kan röra sig och pumpa blodet i min kropp. Då får demonerna ro och kroppen kan vila några sekunder. Sedan släpper klon, hjärtat rör sig igen, blodet rusar i kroppen, huvudet snurrar. Så börjar processen om, jag har tappat räkningen på antalet upprepningar. Jag vet bara att det eskalerar. Kroppen får mindre och mindre vila mellan repetitionerna.

Med mörkret kommer även kylan inifrån.
Tankarna.
Vassa som rakblad
Tvivel hyvlar bort min hud och trasar sönder mina muskler.
Kvar blir något trasigt oigenkännligt. En skugga av mitt forna jag.

Det här är min ventilering.
Sömn så klistrar vi på ett leende imorgon och låtsas som att allt är bra.

Kommenterat av: Babbi - Fotograf

Varför har du tagit bort att det är jag som gjort designen?

Svar: Har jag? :O
Jasmine Öberg

2013-10-07 @ 07:50:56
http://babbi.se

Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (endast för mig)


Länk:


Kommentar: