Jag känner mig bara helt tom.
Totalt jävla söndersågad.
Tårarna är inte långt borta.

Ofc. Så fort jag är glad över någonting. Klart hela jävla skiten raseras.
Det är helt enkelt inte menat.
Och det värsta är, jag trodde allt skulle ordna sig.
Jag är så jävla naiv...