Helgen den helgen.

Fredag, jobbade 9-4 och gick sedan på kvällspass på fredagsklubben.
Vi hade en förbokad tolva, men inte mer. Så började det komma folk.
"Hej och välkomna, har ni förbokat?"
Nej, det har vi inte.
"Då fixar vi plats åt er"

"Hej och välkomna, tillhör ni tolvan?"
Nej, vi är ett sällskap på 7-10st
hmm "Okej, det ordnar vi."

Typ så lät det mest hela tiden. Tillslut hade vi full resturang och då fick jag lite panik =p
Men Lotta hjälpte mig, så ringde Nicklas in Jonas.
Sedan när allt var undanstökat så åkte vi hem till Nicklas och varvade ner och la oss för att orka med slakten dan efter.
Somnade väl vid 1-2
Upp 5.

Så tidigt tidigt på lördagmorgonen satt vi där bakom lagårn och tände upp i vattenkaren för att ordna skållvatten åt slaktaren.
Så där satt vi, kolsvart ute, stjärnklart och en brasa.
Jag hämtade kaffe och mackor, och där satt vi. Fantastiskt. Grabbarna mina =)

Så slaktade Nicklas och Jonas två kalkoner med slakttratten ^^ Sen väntade vi och väntade. Slaktarn dök aldrig upp.
Så Nicklas gick och la sig ett par timmar.
Så kom Ringmor, Amanda och Janne så jag och Jonas satt och surrade med dem, sen for vi hem till Jonas och hämtade basen så han kunde lajja lite.
När vi kom tillbaka så käkade vi och gav djuren mat.

Så klev Nicklas upp och vi drack någon öl och sådär, sedan for Ringmor och co. så vi hängde i soffan ett tag. Sedan gick vi ut och skulle elda ris på baksidan, men de gick inge bra så vi gjorde en eld på framsidan istället.
Jonas gick dock och la sig, jag och Nicklas satt kvar en stund till och gick sedan in.
Jag satt vid tv:n en stund och pojkarna gick o la sig.
Somnade väl vid.. 11 någon gång.
Vaknade 9 på söndagmorgon.

Klev upp, kokade kaffe åt grabbarna, släppte in Leja, gosade med Panda och slängde mig i soffan.
Vid halv elva kom Nicklas ner, så då gick vi ut till djuren. Sedan började vi bygga en killinghage.
Så gick jag in och hämtade en tröja och då hade Jonas också vaknat. Haha stackarn, sov i 15-16h typ.
Sen fick han hjälpa till med killinghagen, jättefin blir den! =D

Sedan gick vi in och åt lite och for hem

Nu har jag legat o kikat på "Welcome to the jungle" helt värdelös. Är hemma hos mamma f.ö.
Nu är de facebook och spotify som gäller. <3

---

Måste bara skriva ett citat från en av Jonas underbara texter.

"A heart needs a heart in order to stay warm"

Helt underbar mening!
Och det stämmer såväl.

Jag är inne i en såndär jobbig period nu igen.
Jag vet inte hur väl det märks utåt men..
Det känns jobbigt, inombords. Att hela tiden behöva försvara mina val att stanna här hemma.
"klart du ska iväg, klart du ska göra det, du måste dit och dit, du måste uppleva det"
Vad är det som är så fel med att trivas hemma? =/

Sen börjar även andra tankar smyga sig på. Vad det är för fel på mig?
Rent allmänt alltså.
Not cute enough, not happy enough, not social enough?
Nej jag vet inte.
Man får så mycket tid att tänka när man är själv.
Kanske därför jag söker sällskap hela tiden.

Men beroende på sällskap får jag jobbiga impulser.
Sådana där jag kommer på mig själv halvvägs genom rörelsen att jag inte kan, får eller för den delen egentligen vill. För det skapar situationer.
Men just i det ögonblicket så vill jag, oavsett hur ont det kommer göra sedan. The heartache lives on inside.
Just i det ögonblicket känns allt bra, allt känns som vanligt. Så många gånger den situationen kommit upp.

Nej, time to step it up.
Ta mig själv i kragen och le mot omvärlden.
Jag är inte deprimerad/ledsen. Bara fundersam och jag tror jag har en allmänt jobbig period just nu.
Där jag funderar för mycket och analyserar.
Och därigenom försöker ta på mig andras problem också, som blir tyngre och tyngre.
Missförstå mig rätt, jag vill att folk ska känna att dom kan komma med saker till mig utan att det ska kännas som att dom "lastar" mig.
Men, jag tar på mig för mycket av människor jag egentligen inte ska bry mig i.

Detta gör att jag blir känsligare.
Jag tar åt mig av saker jag annars inte skulle brytt mig i tror jag.
Jag litar inte riktigt på att mina egna ben ska bära.
Och när folk pratar om annat så blir jag.. avundsjuk. Tror jag? Kanske tillochmed svartsjuk?
Det känns som att sånt kan man ta när inte jag är där, så att det inte behöver sticka till i hjärtat på mig.
Men dom kanske inte tänker så?
Jag kanske överanalyserar. Såsom att dom inte vill ha mig med egentligen..

Nej jag vet inte.
Världshistoriens längsta flummigaste inlägg.
Ber om ursäkt för det.