Ditt leende bländar sönder mina näthinnor.
Ditt skratt skär sönder mina trumhinnor.
Din beröring bränner sönder min hud.
Dina ord, som knivar i mitt hjärta.
Hela du, lika smärtsam som naglar mot svarta tavlan.
Lika plågsam som salubrin i mina sår.
Du leker så våldsamt min vän.
Jag älskar dig, ditt helvete.

---

So long? Why? You got me so wrong.
You are the only one for me and you know it.
I love you! Why can't you see?
What are you crying about?
I am the one who should cry.
Hush baby! Dont you cry. That makes me cry too.

---

Allt var så fint, men plötsligt blir allt svart.
När jag vaknar igen sitter det en läkare brevid mig.
Jag ligger i en sjukhussäng.
Har ingen aning om hur jag hamnat här.
Vet inte vem som ringde.
Vet bara att den personen svek mig.
Jag tittar på läkaren och skriker "Varför!?"
Han bara ser sorgset på mig med blå ögon.
"Lilla hjärtat" han stryker mig över kinden och går.
Jag blir lämnad ensam.
Ett misslyckat försök.
Igen.

---

Får man leka med ensamhetens leksaker om man inte vill vara ensam?
Får man gråta hjärtskärande om man försöker vara glad?
Får man vara tyst om man vill att folk ska lyssna?
Får man ljuga om man vill att folk ska förstå?
Får man dö, när meningen med livet är att leva?

---

Ångest.
Ångest ångest.
Mitt hjärta skriker, fast inte lika högt som mina armar.
Sluta!
Jag kan inte.
Snälla..
Förlåt.

---

Dom.
Dom skrattar åt mig. Säger åt mig att fortsätta.
Trots musiken på högsta volym kan jag inte stänga dem ute.
Deras röster.
Dem finns inuti mig.
Under mitt skinn.
Kryper, krälar, infekterar.
Och blodet rinner.

---

Ja, de va lite av det jag skrivit genom åren.
Geez I'm such a psycho =o