Roligt att så många verkar gilla min blogg och mina åsikter =)
Som sagt, ni får gärna ge tips på ämnen ni vill att jag ska skriva om.

Har precis kommit hem från stallet.
Roade mig med ett typiskt norrlandsnöje.
Att i meterhöga drivor jaga en ponny som försvann där under, tur att hennes svarta färg avslöjade henne. Fast iofs. var det rätt mörkt ute så hon försvann ändå.
Crap. Strunt i ponnyn, försök med någon annan.
Iallafall. Där står man vid grinden, i tennisskor, jeans och snyggjackan ("Jag skule ju baaara natta dem".) och känner sig väldigt norrlänsk. Väntade mig bara att instinkterna skulle säga åt mig att kavla upp ärmarna och börja jojka också. (Eller spotta snus och dricka öl. vilket som)

anyhow.
Det kändes tröstlöst att ropa eftersom istapparna i näsan växt långt ner över läpparna på mig, och ni vet vad som händer när man slickar på is. Ja just det.
Fick iallafall fram en vissling.
Och då uppenbarar sig en stor skugga en bit bort och mina reflexer blev att greppa efter geväret, en älg på så kort avstånd Fantastiskt! Insåg dock att det var en häst rätt snart.
Skuggan kommer klivandes emot mig, jag kände igen den direkt. Men vågade inte tro.
Men ju närmare den kom desto större blev mitt hopp.
Där kom snöfot! Snö i hela ansiktet och platådojjor som inte var av denna värld.
Men lika vacker som alltid.

Älskade bus hade lyssnat då jag visslade och kom direkt.
Helt plötsligt kändes de inte så jobbigt och fli in resten av hästarna =)

Okej, det gick inte till riktigt så, men ni förstår poängen =p
Nu ska jag dock sova så jag orkar upp imorn.

Ciao så länge.

"Hästar lånar oss de vingar vi saknar"