Kom helt plötsligt ihåg mer av min dröm.
Strömsundsbron. Fast nedanför bron var det en jättestor båthamn, verkligen enorm.
Vi gick där på en av gångbroarna och jag grät som en dåre för att vi bråkade.
Jag försökte verkligen förklara hur mycket jag ville ha dig. Men du kunde inte förstå.
Så vände jag mig om och började gå ifrån dig. Jag gick fram till min familj, men dom gav mig kalla handen för att jag grät över dig och sa att då kunde ju jag stanna här medans dom flyttade till Norge.
Fy fan vad förstörd jag var.
Så var det en annan del av drömmen också, nånting med såna.. irlänska vättar, och mammutar.

Men den första delen minns jag väldigt tydligt nu.
Ush.!