En sjujävla kvinna!



Jag måste bara säga, erkänna & boosta mig själv.
Idag är jag så jävla stolt över mig själv.
I två veckor har jag jobbat i stallet.
Jag har JOBBAT. Jag har verkligen ansträngt mig, försökt, tagit mig för, tagit initiativ.
Idag har vi flyttat grejer på närmare ett ton sammanslaget.
Alexandra och jag skulle sätta på pallgafflar på traktorn.
Ni ska kan tycker säkert att det är självklart hur dom ska sitta.
Men vi försökte allt, två kvinnor som aldrig hållit på med maskineri. Vi lyfte, försökte knäcka, vrida, slå. Allt!
Tillslut kom vi på att dom kanske skulle skjutas på från sidan.
Mycket riktigt.
En klar, en kvar. På med den andra också, gick smidigare då vi fattat hur man skulle göra.

Bort med traktorn bakom ridhuset. Där tar Alexandra en pall med bandtungor, kan inte ens gissa vikten på dem men inte så farligt tunga.
Sedan kommer hon tillbaka och ska ta en.. ja jag vettefan vad det är. Men tvådelad sak på närmare 300kg.
Då fick jag arrangera om gafflarna så dom skulle passa, tungt som satan.
Upp med den där, då lossnar undre delen, viftar iväg Alex och släpar fram en lastpall till och släpar upp underdelen 150kg på den.
Så tar hon den.
Nästa grej är någon gödselspridar tjohejsan, sönderrostad så inte så farlig i vikt ändå men tillräckligt.
Lyckas inte arrangera in gafflarna utan får sätta om dem igen och välta upp hela grejen på gafflarna.

Släpar fram ett skåp medans A kör bort spridarn.
Arrangerar om gafflarna och lyfter skåpet så hon kan få gafflarna inunder.
Sedan var vi klara.

Jag har tagit i så jag har spräckt blodkärl i händerna.
Helt galet. Och jag är så jävla stolt över mig själv!
Att vi kunde, att jag orkade.
Jag tog i och klarade av det.
Jag har alltid sett mig som svag, orkar inte osv.
Men jag släpade själv. A var ju tvungen att passa in gafflarna och traktorn.
Under tiden hon var borta släpade jag skräp, vilade inte ens emellan.

På förmiddagen så tvättade jag sargen och sedan bar jag och A upp stolp på lagårsbotten.


Så idag är jag så jävla stolt att vi klarade av saker som "egentligen" är karlgöra. Och vi gjorde det minst lika bra! MINST!
Idag kan jag verkligen känna att jag jobbat.
Samma sak igår.

Då flyttade vi en stor fyrkantig plåt/järnram som vägde asmycket!
Släpade, drog, lyfte, välte osv tills den stod på plats.
Jag och L lyfte upp ett oljefat halvfullt med vatten på vagnen och sa att "Tänk att de ska va kvinnor till allt" då fick vi lite hjälp av karlarna också ;)
Och släpade ner ett skåp från lagårsbotten själv, fyllde vatten till hästarna och slog ned stolp till lösdriftstrådsaggregatet.

Så just nu förtjänar jag en stund i soffan med en cola, en majskolv och mat på värming.
Snart blir det en dusch (jag är aldrig ren nu för tiden)
Och uppvärming av stämbanden för ikväll är det gospel.


"Sista" arbetsdagen imorgon, men kommer förmodligen vara där nästa vecka också och hjälpa A, annars blir hon själv.

Nej, en helt fantastisk dag!
Vi hörs underbaringar!