Det slår aldrig fel. Så fort en tragedi inträffar börjar det sättas statistik på den.

Varje enskilt fall av de 85 offren är i mina ögon en tragedi. Nej, genast sätts dem i siffror. 85 st. anonyma människor utan namn. Dom hade en viss procent att överleva i jämfört med siffror från andra tragedier.

85st. Man får inte ens veta deras kön utan de benämns som "dom". Inte han eller hon. Inte någon benämning alls. Bara 85st som lämnat oss.

Varje enskild av de omkomna är en människa som var älskad av sina nära. En människa med egna tankar och värderingar. En människa med egen personlighet och eget utseende.

I tidningar och framtida artiklar kommer dom bara få vara "en av 85".

Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt så det finns inte.

Däremot, en knarkande popstjärna som betett sig som ett svin. Får kommentarer insatta av sina nära, medlidande från höger och vänster.

Hon valde själv att avsluta sitt liv genom sin destruktiva livsstil.Norge bad aldrig om det här att inträffa. Ändå blir det bara statistik i mängden.

Smaklösa bilder på livlösa kroppar längs strandkanten.

Smaklösa bilder på Amy W's kropp som bärs ut från lägenheten där hon bodde.

Hela allt är tragiskt!

Jag blir så fruktansvärt illa berörd!

Dels som medmänniska och dels som yrkesutövare av journalistik.

Jag lider lika mycket med de anhöriga till de 85 unga som omkom på ön som Amy W's anhöriga. Men tragedin på ön är mig mer chockartad än Amy's.

Norge, jag lider med er och de era.Jag hoppas och tror att sådana här händelser för oss närmare varandra. Inte som länder, inte som nationer, inte som folkslag utan som människor, personligheter.Inte bara över gränsen utan även inom.

Norge, vi ber för er!

Tänder ljus för er!