Svar till kommentar
Det där med okunskapen är nog också en del i det, man vet helt enkelt hur det ska kännas, och ser att hästarna "går fint när de går och böjer på nacken" :) är ju en hel vetenskap bakom att få den ena eller den andra hästen att jobba i en ärlig arbetsform som passar just den hästen. Men A och O för att komma dit är ett säte som anpassar sig efter hästens rörelser, orka rida på framåt, följ och känn hästens båda sidors rörelse och få känslan att lätta uppåt framåt, ska hästen kunna lyfta fram höger bakben? Ge då hästen plats för det, lätta på ärslet/höften på högersidan :) (haha, fult uttryckt) även om man ska komma ner i sadeln och "skjuta på framåt" med sätet är det lätt att man blir för fixerad i sadeln och ger därför inte hästen nån ryggfrihet - begränsade bakben - hamnar bakom handen - ryttaren kortar upp tygeln för den då blir glapp när hästen inte kommer fram med nosen - armen blir rak och stum = en häst utan framåtbjudning, en ryttare som är tillbaks på ruta ett :) Så som sagt, sätet och orken är en stor del, jag ska inte säga allt. Men, det är som en uppenbarelse när man känner att man kan koppla ihop hästens rörelser med sina höfter/säte och tänka uppåt framåt (utan att röven glappar ur sadeln såklart;) ) Och vad fjäderlätt det går framåt sen :) kom till Umeå och rid Jasmin, du är välkommen :)