Läste ett inlägg som någon skrivit om kärlek.

Denna person sa att 12åringar inte vet något om kärlek.

Varför skulle dom inte kunna göra det?

Bara för att vi som är äldre förstår att det inte är äkta så kanske dom känner att det är äkta.

 

Ungefär som när vi var små och grät som djur när våran barbie tappade huvudet.

Hur "äkta" känns den sorgen nu? När man förlorat riktiga människor.

Eller när man hade dåligt samvete för att inte alla gosedjur fick plats i sängen.

Hur "äkta" känns det samvetet nu? När ni/vi kanske ljugit för föräldrarna, bästa vännen, gjort något vi inte är stolta över osv.

 

Man kan inte relatera till saker man inte varit md om.

Vad är det som säger att kärleken är mer äkta bara för att man är 24 istället för 14?

Isåfall kanske den är ännu mer äkta när man är 34?
Betyder det att jag inte får säga att jag älskar Samuel? För om tio år kanske jag hittat något som känns "mer äkta" eller jag "har vuxit upp"

 

Man kan aldrig säga hur andra människor ska känna!

 

Kärlek är för alla!
Man - Man

Kvinna - Man

Kvinna - Kvinna

Ung - Gammal

Gammal - Ung

Ung - Ung

Gammal - Gammal

 

Vem bestämmer vem som inte får älska?